Så. Trött. På.

Alltså det här med "shabby chic" stilen.. Jag tror snart att jag kräks på allt som är vitt, vitare och vitast och sådär låtsas slitet och skavt. Det är ungefär med nya jeans som redan är totalt sönderslitna, vad är grejen? Visst kan det vara snyggt om det är gjort på ett bra sätt men fortfarande, det ska vara riktig patina! Varför köpa något nytt som ser halvt sönderrostat ut och som är massproducerat när man kan rota fram äkta vara på loppisar och liknande för en billig peng? Don't get me wrong though, jag älskar spets, vitt, volanger, krusiduller och allt sånt där. Det är just det där nytillverkade fuskslitna tramset jag är så less på. Och alla änglar överallt, nej tack.
 
Jag gillar när saker är lite shabby med fin patina men som sagt, för min del ska slitaget komma från många års användning, som ger var pryl sin egen charm, karaktär och historia. Som gör just den saken unik. Men självfallet är smaken som baken och det är ju tur det, faktiskt. Hur tråkigt vore det inte om alla skulle gilla samma saker och vad fort man skulle tröttna i så fall. :)
 

Det här underredet till ett gammalt sybord är shabby i färgen på riktigt. Ska föresten försöka skaffa en fin marmorskiva och lägga på den så jag får ett fint litet sidobord men det blir liksom aldrig av. Just nu står den bara i sovrummet och får mina kläder kastade över den och det var inte riktigt vad jag tänkt mig.
 
Lite shabby chic över min hallbyrå men allt uppepå den är loppisfynd och byrån har jag gett ett nytt liv med färg och pensel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0