Wape nafasi

Igår var jag på Café Jernvägen i sala för att träffa gamla lärare och elever, från Globala programmet som jag gick på gymnasiet (för er som inte vet vad det innebär så var det ett samhällsvertenskapligt program med internationell inriktning). Under tredje året på gymnasiet gjorde vi en fältstudieresa till Tanzania i tre veckor, där vi mötte en helt annan kultur, en helt annan värld. Med oss i Tanzania hade vi en svensk kvinna, Birgitta, som var vår personliga tolk och klippa i den nya världen. Birgitta har en organisation som heter Wape nafasi, Ge barnen en chans. Deras vision är att alla barn ska ha möjlighet till skolgång. Igår var hon på Jernvägs caféet för att prata om sitt arbete i Tanzania. Det var enormt rörande att höra henne berätta om och visa bilder på platser som man själv har besökt. Att få höra att det redan nu, ungefär ett och ett halvt år sedan jag var där, har det skett förbättring och att det går framåt är fantastiskt.

När vi var i Tabora i Tanzania, där Birgitta bodde, kom det en kille till Wape nafasi för att be om hjälp. Han hade nyligen blivit föräldralös, troligtvis dog föräldrarna i AIDS. Han gick på gymnasiet och hade bara ett år kvar. Men det fanns inte längre pengar till terminsavgiften. Vi hörde om det och tillsammans betalade vi hans avgift för att han skulle kunna slutföra sin gymnasietid. Igår fick jag höra att den killen hade slutfört de 6 åren på gymnasiet man måste gå i Tanzania för att kunna söka in på högskola. Och nu skulle han börja på högskola i Dar es salaam och läsa "Human resources". Det är definitivt inte det lättaste att komma in på en högskola där. Det var en obeskrivlig känsla av värme och stolthet över att han hade klarat sig bra som fyllde mig när jag fick höra det. I vanliga fall när man bidrar med pengar till organisationer får man inte på långa vägar konkreta bevis på vad pengarna går till. Men detta kändes så personligt och verkligt. Vi hade verkligen gjort en skillnad för den här killen. :)



En dag måste jag tillbaka till Tanzania. Det landet har fått en stor plats i mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0