Ger med hjärtat
Är lite smått vimmelkantig efter ett besök på blodcentralen nu på morgonkvisten. De fick 4,5 deciliter blod av mig nämligen. Det är tredje gången jag ger blod. Hittills har inte mitt blod kommit till någon nytta men det är ju tur det. Det känns hur som helst bra att man bidrar I FALL ATT någon skulle behöva blodet. Det står på förpackningarna till de små gåvorna man får för att man ger blod: "Blodgivare ger med hjärtat" och det stämmer ju faktiskt bokstavligen. ;) Så är man inte fruktansvärt rädd för nålar och blod så rekomenderar jag varmt att bli blodgivare.
Nu har jag fyra av dessa söta små muggar som jag och Jocke har samlat ihop tillsammans. :)
Nu har jag fyra av dessa söta små muggar som jag och Jocke har samlat ihop tillsammans. :)
Ny header! :)
Vad tycker ni om min nya fina header (klicka F5 om ni inte ser den ännu)? Min goda vän Martin hjälpte mig att fixa den, jag sa hur jag ville ha den och han fixade. Väldigt behändigt och bra. :) Tusen tack Martin, jag är jättenöjd. :)
Parmiddag :)
I lördagskväll hade vi parmiddag här hemma i lilla lyan. Mina två bästa vänner från högstadiet (som fortfarande hör till de allra bästa♥) och deras killar kom hit. Så att alla som inte träffat alla kunde få träffa varandra och lära känna alla, om ni hänger med på vad jag menar? ;) Vi hade väldans trevligt och fler gånger får det allt ta och bli.
Flummiga tonårstjejer, en valborg för många år sedan framför webbkameran ;)
Och några år senare sitter vi och samlar in vuxenpoäng på parmiddag med våra respektive. ;) Min kära knäppte kort så han får inte vara med på denna bild.
Flummiga tonårstjejer, en valborg för många år sedan framför webbkameran ;)
Och några år senare sitter vi och samlar in vuxenpoäng på parmiddag med våra respektive. ;) Min kära knäppte kort så han får inte vara med på denna bild.
Och Kistan är öppen!
Pappa kom över idag för att lämna lite grejjor och kika på låset till kistan. Vi testade alla de gamla rostiga nycklarna för hundrade gången minst, vi fördärvade en av mina stickor genom att böja toppen och lirka med den i låset, vi testade insektsnycklar men utan framgång. Så testade pappa att gräva runt i låset med en skruvmejsel och när vi började ge upp hoppet så lyckades han rubba en mojäng i låset lite grann. Då vred han lite till, lite till, lite till och ännu lite till och så provade vi att lyfta locket, det satt fortfarande fast. Men så röck han till snabbt en gång och då for luckan upp!
Vill ni veta vad som fanns där i? Vill ni, vill ni?! Det är helt fantastiskt, de förra ägarna förvarade sina julprydnader där! Det är ju precis det som jag har tänkt sedan jag skaffade kistan att det vore en perfekt förvaringsplats för julsakerna. Så blir det lite magiskt stämmningsfullt nästan när man får öppna kistan i början av december för att ta fram alla glittrande och färgglada skatter som ska pryda huset under juletiden. Det är nästan så att man undrar om de medvetet lämnade dessa små ledtrådar till mig? Jag är glad att de gjorde det i alla fall. Det är kul att veta åtminstone en sak den använts till.
Den har ett mycket smart litet fack på sidan där som man kan förvara småsaker i.
Tjusigt handarbete, tycker det är synd bara att dessa på utsidan är målade i samma färg som kistan, hade varit fint om de hade fått fortsätta vara såhär.
Dessa små skvallrar om att de förvarade sina julsaker här en gång i tiden. Tycker stjärnan till vänster är så fin så jag ska nog fästa en tråd i den och hänga i granen nästa år. :)
Detta är det totala innehållet som fanns i kistan.
Vill ni veta vad som fanns där i? Vill ni, vill ni?! Det är helt fantastiskt, de förra ägarna förvarade sina julprydnader där! Det är ju precis det som jag har tänkt sedan jag skaffade kistan att det vore en perfekt förvaringsplats för julsakerna. Så blir det lite magiskt stämmningsfullt nästan när man får öppna kistan i början av december för att ta fram alla glittrande och färgglada skatter som ska pryda huset under juletiden. Det är nästan så att man undrar om de medvetet lämnade dessa små ledtrådar till mig? Jag är glad att de gjorde det i alla fall. Det är kul att veta åtminstone en sak den använts till.
Den har ett mycket smart litet fack på sidan där som man kan förvara småsaker i.
Tjusigt handarbete, tycker det är synd bara att dessa på utsidan är målade i samma färg som kistan, hade varit fint om de hade fått fortsätta vara såhär.
Dessa små skvallrar om att de förvarade sina julsaker här en gång i tiden. Tycker stjärnan till vänster är så fin så jag ska nog fästa en tråd i den och hänga i granen nästa år. :)
Detta är det totala innehållet som fanns i kistan.
Liv i gamla konservburkar
Jag har börjat spara på gamla konservburkar som jag tänkt piffa till lite och ha som behållare till pennor, virknålar och lite smått och gott. Eller kanske som krukor till små växter.
Här har vi mina första två make-overs. Jag har klätt dem med tygslattar som jag hade liggandes och rotat i min sylåda efter band och annat att dekorera med.
Och en liten bollfrans som prcken över i:et. Vet dock inte om jag är klar med denna än, funderar på at piffa till den ytterligare med lite knappar och annat skojj.
Jag visste att ja skulle få användning av de små fjärilsmagneterna jag köpte på second-hand. Konservburkarna är ju nämligen magnetiska.
Här har vi mina första två make-overs. Jag har klätt dem med tygslattar som jag hade liggandes och rotat i min sylåda efter band och annat att dekorera med.
Och en liten bollfrans som prcken över i:et. Vet dock inte om jag är klar med denna än, funderar på at piffa till den ytterligare med lite knappar och annat skojj.
Jag visste att ja skulle få användning av de små fjärilsmagneterna jag köpte på second-hand. Konservburkarna är ju nämligen magnetiska.
Min stensamling.
Jag vet inte om jag har berättat så mycket om mitt geologiska intresse här men hur som helst tänkte jag ta och presentera min stolta stensamling. Förra helgen köpte vi nämligen ett glasskåp där mina stenar (och andra prydnader) kunde flytta in. Och nu när jag tar kort på allting för att testa min nya kamera tänkte jag att jag kunde fota samlingen.
Jag kommer inte ihåg exakt hur gammal jag var när jag började samla på mig stenar. Jag har alltid tyckt om att plocka snäckor och stenar på stranden. Jag kan även minnas att mina jackfickor kunde vara fulla av små vita, glittrande stenar som jag kanske hade hittat på vägen hem från bussen eller så. En vacker sten var som en liten skatt för mig. Dock måste jag erkänna att man fortfarande ofta kan hitta stenar i mina jackfickor, speciellt efter ett besök nära stranden där det ofta finns fina släta, naturligt vattenslipade stenar. Även om jag har varit ute och knatat hemma på gården i Lungbo längs våran bäck, där har det nämligen förr i tiden legat en gammal hytta. Det finns ingen hyttruin kvar utan det enda som skvallar om att den funnits där är de ljusblåa fina Slaggstenarna, eller Bergslagsstenarna som de även kallas som man kan hitta lite här och var hemma. Bergslagsstenen är en restprodukt som bildades vid järnframställningen i Bergslagen under 1700 och 1800-talen.
Men om jag skulle gissa så tror jag nog att de äldsta stenarna som jag har kvar nu i samlingen är omkring tio år gamla (alltså införskaffade för tio år sedan, jag har fossiler som är flera tusen år gamla också ;)).
Dessa små stenar är de äldsta i mitt skåp. Jag kommer inte ihåg var jag köpte dem men jag kommer ihåg att de låg i en svart sammetspåse och jag brukade ta upp och titta och känna på dem när jag ville se något vackert. Det var mina skatter. Den gröna är en Malakit, den guldiga Pyirit och den brunrandiga är ett Tigeröga.
Här har vi en stor Bergslagssten som jag hittat på vår gård. Den är så stor att jag precis kan knyta min näve om den. Dessa stenar ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag alltid har gått och plockat "blåsten" hemma, nere vid våran bäck. Jag vill väldigt gärna lära mig att slipa Bergslagssten och tillverka smycken av dem.
Här har vi också en sten som jag själv hittat. För tillfället kommer jag inte ihåg namnet på stenen, men jag tog med den till Sten- och mineralmässan i Västerås ett år och fick svar på det, jag har det nedskrivet någonstans men vet inte var.
Detta är en lavasten från vulkanen Mount Meru vid Arusha i Tanzania. Den plockade jag när jag och min klass var där och åt picknick vid foten av berget uder vår fältstudieresa i Tanzania.
Måste bara visa denna mysiga bild från picknicken när jag hittade lavastenen. Jag och min klass ligger och gosar i en klump.
Här har vi en av mina köpta favoriter. En oslipad selenit. Den är liksom uppbygd av små kristallfibrer och man tar i den kan det lätt lossna små fiberbitar och man kan råka få en liten stensticka i fingret.
Kalcit från Sala Silvergruva. Den köpte jag för något år sedan på Sten- och mineralmässan i Västerås.
Till vänster har vi en slipad kvartsblandad blodstensmalm, vilket är Västmanlands landskapssten. Till höger har vi en oslipad variant som jag själv lyckades "artbestämma" och så tog jag med den till stenmässan och fick bekräftat att jag hade rätt. Stolt tjej.
En annan av mina köpta favoriter. Den ser mycket häftigare i i verkligheten, om jag hade ett macro-objektiv till kameran hade jag kanske kunnat få med de läckra detaljerna men jag får nog vänta lite med att köpa ett till objektiv. Jag glömmer alltid bort vad detta är men har en fusklapp som säger mig att det är Baryt/Cerussitkristaller från Mibladen i Marocko.
Så har vi mitt fina träd med trumlade bergslagsstenar som jag fick i födelsedagspresent från min älskling. :)
Jag kommer inte ihåg exakt hur gammal jag var när jag började samla på mig stenar. Jag har alltid tyckt om att plocka snäckor och stenar på stranden. Jag kan även minnas att mina jackfickor kunde vara fulla av små vita, glittrande stenar som jag kanske hade hittat på vägen hem från bussen eller så. En vacker sten var som en liten skatt för mig. Dock måste jag erkänna att man fortfarande ofta kan hitta stenar i mina jackfickor, speciellt efter ett besök nära stranden där det ofta finns fina släta, naturligt vattenslipade stenar. Även om jag har varit ute och knatat hemma på gården i Lungbo längs våran bäck, där har det nämligen förr i tiden legat en gammal hytta. Det finns ingen hyttruin kvar utan det enda som skvallar om att den funnits där är de ljusblåa fina Slaggstenarna, eller Bergslagsstenarna som de även kallas som man kan hitta lite här och var hemma. Bergslagsstenen är en restprodukt som bildades vid järnframställningen i Bergslagen under 1700 och 1800-talen.
Men om jag skulle gissa så tror jag nog att de äldsta stenarna som jag har kvar nu i samlingen är omkring tio år gamla (alltså införskaffade för tio år sedan, jag har fossiler som är flera tusen år gamla också ;)).
Dessa små stenar är de äldsta i mitt skåp. Jag kommer inte ihåg var jag köpte dem men jag kommer ihåg att de låg i en svart sammetspåse och jag brukade ta upp och titta och känna på dem när jag ville se något vackert. Det var mina skatter. Den gröna är en Malakit, den guldiga Pyirit och den brunrandiga är ett Tigeröga.
Här har vi en stor Bergslagssten som jag hittat på vår gård. Den är så stor att jag precis kan knyta min näve om den. Dessa stenar ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag alltid har gått och plockat "blåsten" hemma, nere vid våran bäck. Jag vill väldigt gärna lära mig att slipa Bergslagssten och tillverka smycken av dem.
Här har vi också en sten som jag själv hittat. För tillfället kommer jag inte ihåg namnet på stenen, men jag tog med den till Sten- och mineralmässan i Västerås ett år och fick svar på det, jag har det nedskrivet någonstans men vet inte var.
Detta är en lavasten från vulkanen Mount Meru vid Arusha i Tanzania. Den plockade jag när jag och min klass var där och åt picknick vid foten av berget uder vår fältstudieresa i Tanzania.
Måste bara visa denna mysiga bild från picknicken när jag hittade lavastenen. Jag och min klass ligger och gosar i en klump.
Här har vi en av mina köpta favoriter. En oslipad selenit. Den är liksom uppbygd av små kristallfibrer och man tar i den kan det lätt lossna små fiberbitar och man kan råka få en liten stensticka i fingret.
Kalcit från Sala Silvergruva. Den köpte jag för något år sedan på Sten- och mineralmässan i Västerås.
Till vänster har vi en slipad kvartsblandad blodstensmalm, vilket är Västmanlands landskapssten. Till höger har vi en oslipad variant som jag själv lyckades "artbestämma" och så tog jag med den till stenmässan och fick bekräftat att jag hade rätt. Stolt tjej.
En annan av mina köpta favoriter. Den ser mycket häftigare i i verkligheten, om jag hade ett macro-objektiv till kameran hade jag kanske kunnat få med de läckra detaljerna men jag får nog vänta lite med att köpa ett till objektiv. Jag glömmer alltid bort vad detta är men har en fusklapp som säger mig att det är Baryt/Cerussitkristaller från Mibladen i Marocko.
Så har vi mitt fina träd med trumlade bergslagsstenar som jag fick i födelsedagspresent från min älskling. :)
Många av mina stenar i samligen har sin egen lilla historia och här var några smakprov på en del favoriter som jag har. Och detta var bara en liten del av min samling. Jag har ett par lådor med stenar som jag själv plockat som ligger ute i Gamla stugan i Lungbo. Men alla får tyvärr inte plats att visas upp.
Voilà!
----
Någon skillnad på den övre bilden och de två nedanför? ;)
Ny i samlingen.
Man kan verkligen säga att mitt senaste förvärv av plåtburkar hör hemma här, i ett Sala-hem. Den har nämligen en bild på byggnaden man rest ovanpå Drottning Christinas Schakt, vid Sala Silvergruva på locket. Fick se den på Tradera och betämde mig för att jag måste ha den. Som tur var hade jag ingen konkurens vid budgivningen och fick den för utropspriset på hundra kronor. Det gör denna burk till den dyraste i min samling, med tanke på att jag fått de flesta andra för en spottstyver på loppis. Men så var den här ju lite speciell.
This baby will be mine!
Äntligen ska jag få slippa lägga ut halvkassa mobilkamerabilder här. Äntligen tillåter jag mig själv att unna mig den kamera som jag suktat efter i över ett halvår nu. :) Jag är övertygad att det kommer bli min nya bästis, jag älskar att fotografera! Dessutom kommer jag ha lite drygt en månad att lära mig den innan vi åker till Paris. För där ska jag knäppa bilder så det står härliga till. :)
Efter några timmars virkande..
..är den färdig! Min handled värker, det är nåågot trögare att virka med trasremsor än med garn kan jag säga. Den blev exakt 70 cm i diameter, så det blev en ganska liten matta, liten men söt. Hur som helst, detta var skoj. Det kommer definitivt att bli fler mattor. Speciellt som materialet är sjukt billigt. Om man räknar bort att jag köpte en virknål för 25kr (den kommer jag ju i vilket fall som helst använda fler gånger) så kostade den en tjuga att tillverka, inte dåligt. Har man gamla påslakan hemma som ska slängas kan man ju alltid riva sönder dem och återvinna till en matta. Synd att våran lägenhet är så liten och vi redan har mattor nästan överallt för jag skulle gärna fylla golvytorna med hemmavirkade mattor. Den är supermysig att stå på också, riktigt tjock och gosig. :)
Jag reomenderar varmt alla pyssliga själar där ute att virka sig en matta!
Jag reomenderar varmt alla pyssliga själar där ute att virka sig en matta!
Mörka, dåliga bilder *muttrar*
Trasmatta!
Finns det något mer hemtrevligt än trasmattor? Färgglada, trevliga och mysiga att gå på. Vi har två stycken i lägenheten, en i köket och en i hallen, båda gjorda av min kära mormor. :) Själv har jag ju inte tillgång till en vävstol, men skulle ändå vilja göra en trasmatta. Vad gör man då? Jo, man virkar en. Införskaffade mig en enorm virknål idag och så gick jag till frälsningsarmén där dom har massor av trasnystan. Jag fick ge fem kronor per nystan, vilket innebär att det blir en väldigt billig matta dessutom.
Nu har jag redan virkat upp två nystan och det blir superfint. Jag har inte gått efter något speciellt mönster. Jag kikade på några mönster innan jag började men kom fram till att jag inte orkar ha stenkoll på alla varv utan istället improviserar jag med ökningarna. Ser jag att jag ökar för mycket ett varv, ökar jag mindre på nästa och tvärt om. Och det funkar utmärkt. Det bästa med att virka en trasmatta är att man ser resultat väldigt fort. Det gillar jag som inte har världens bästa tålamod. :)
Nu har jag redan virkat upp två nystan och det blir superfint. Jag har inte gått efter något speciellt mönster. Jag kikade på några mönster innan jag började men kom fram till att jag inte orkar ha stenkoll på alla varv utan istället improviserar jag med ökningarna. Ser jag att jag ökar för mycket ett varv, ökar jag mindre på nästa och tvärt om. Och det funkar utmärkt. Det bästa med att virka en trasmatta är att man ser resultat väldigt fort. Det gillar jag som inte har världens bästa tålamod. :)
Leker låsdyrkare..
För visst heter det låsdyrkare när man dyrkar upp lås? När jag skrev rubriken slog slog det mig nämligen att man kan misstolka det och tro att en låsdyrkare avgudar lås. Men så är ikke fallet för min del. Har packat ner julen i kartonger nu och det perfekta stället att förvara sakerna på vore i min vackra kista. Problemet är att jag inte lyckats få upp låset ännu. Jag har letat bland massvis av gamla rostiga nycklar och det är många som passar men som inte går att vrida runt. Dock har jag hittat en nyckel som jag tror mest på för den går nämligen att vrida en liten bit innan det tar stopp. Antagligen är låset igenkärvat av rost och jox så jag har nu preparerat det med smörjolja som även har en rostlösande effekt. Hoppas på att det ska fungera för jag vill verkligen inte använda våld på min favvismöbel.
Shopping på frälsningsarmén
Gick en sväng till Café Williams, frälsningsarmén idag. Där hittade jag lite smått och gott. Finns alltid massor av saker jag blir sugen på att köpa men som jag egentligen inte har någon använding eller plats för. Men idag tyckte jag att jag lyckades låta bli att köpa sådanna onödiga saker. Det finns ju inte direkt obegränsat med utrymme här i vår lilla lägenhet så det gäller att tänka sig lite för.
Dessa omaka kaffekoppar som jag ställt på byrån i hallen för att ha värmeljus i. En femma per kopp + fat.
Några väldigt fina fjärilar med magnet på baksidan. Tänkte att dom säkerligen kan vara tjusiga att pryda något pyssel med någon gång eller varför inte göra något smycke av?
Dessa klassiska teburkar som jag fyllt med pojkvännens favoriter, vanlij (svart) och japansk körsbär (grönt).
Saknar kattgos!
Det jag saknar allra mest nu när jag flyttat hemifrån är mina små håriga lurvtussar, mina gosiga missar. Det är galet vad jag saknar dom. Därför kommer nu en liten bildbomb på dom små charmiga liven. Tror inte jag har "presenterat" dem här heller så det får jag ta och göra också. :)
Först ut kommer denna eleganta donna, Raja. Den äldsta, klokaste? Inte minst stoltaste damen. Busig och gosig när hon själv vill. Fräser så fort grabbarna kommer i närheten. På sommrarna brukar hon ta semester från våra dryga pojkspolingar till katter och knalla iväg och boa i grannens lada ett par veckor i taget. På vintern däremot sätter hon knappt tassarna utanför dörren.
Att gömma sig under mattor och täcken är väldigt mysigt. Kan vara farligt dock när man är en liten kissekatt som kanske inte alltid syns så bra.
Bus på gång. :)
Så har vi min lilla katten Findus. :) Gosigast i världen men också räddast. Det farligaste som finns är prassliga kassar och främlingar. Bäst tycker han om att dricka vatten ur ett vanligt dricksglas när min lillasyster vickar på glaset åt honom så han kommer åt. En redig bonnakatt är han i alla fall, mästare på att fånga råttor och tyvärr (enligt mig) även ekorrar.
Findus brukar vara ett väldigt tacksamt motiv för kameran. :)
Min lilla knas.
Och så har vi tjocka lilla Pär, eller Pelle som han egentligen heter. ;) Också ett praktexemplar av bondkatt. Han äälskar att gosa men vill inte komma för nära så han står en meter bort och vill att man ska sträcka sig och klia honom ööööverallt. Och så dregglar han när han blir gosad, det bara droppar om käften. Luktar inte jättegott om hans saliv men det är lite gulligt.
Han fick bli klädd i färgglada snören, på min födelsedag för ett par år sedan tror jag bestämt.
Först ut kommer denna eleganta donna, Raja. Den äldsta, klokaste? Inte minst stoltaste damen. Busig och gosig när hon själv vill. Fräser så fort grabbarna kommer i närheten. På sommrarna brukar hon ta semester från våra dryga pojkspolingar till katter och knalla iväg och boa i grannens lada ett par veckor i taget. På vintern däremot sätter hon knappt tassarna utanför dörren.
Att gömma sig under mattor och täcken är väldigt mysigt. Kan vara farligt dock när man är en liten kissekatt som kanske inte alltid syns så bra.
Bus på gång. :)
Så har vi min lilla katten Findus. :) Gosigast i världen men också räddast. Det farligaste som finns är prassliga kassar och främlingar. Bäst tycker han om att dricka vatten ur ett vanligt dricksglas när min lillasyster vickar på glaset åt honom så han kommer åt. En redig bonnakatt är han i alla fall, mästare på att fånga råttor och tyvärr (enligt mig) även ekorrar.
Findus brukar vara ett väldigt tacksamt motiv för kameran. :)
Min lilla knas.
Och så har vi tjocka lilla Pär, eller Pelle som han egentligen heter. ;) Också ett praktexemplar av bondkatt. Han äälskar att gosa men vill inte komma för nära så han står en meter bort och vill att man ska sträcka sig och klia honom ööööverallt. Och så dregglar han när han blir gosad, det bara droppar om käften. Luktar inte jättegott om hans saliv men det är lite gulligt.
Han fick bli klädd i färgglada snören, på min födelsedag för ett par år sedan tror jag bestämt.
Googlar runt på sevärdheter..
Åh vad jag älskar att planera. Sitter med google-maps och gör små stjärnmarkeringar på intressanta sevärdheter i Paris. Har gjort lite efterforskningar på förmiddagen och kom just på att jag glömt äta frukost. Men vad fan, det är ju så roligt att göra reseplaner! Lyssna på det här liksom:
"Den största marknaden är "Les Puces de Saint-Ouen" uppe vid Clignancourt. En enorm marknad, som enligt uppgift ska vara den största "loppisen" i världen. Varje veckoslut har man omkring 150 000 besökare. Här säljs allt från packningar till kökskranen och second-hand kläder till verkliga antikvitetsklenoder."
Måste. Besöka. Punkt. Slut. Eller ja, jag kan ju ta upp det med min andra hälft först, men jag tror inte han har något emot det. Och om jag fattat det rätt ligger det inte alls långt ifrån Montmartre där vi tänkte ta en heldag. Då låter det ju väldigt rimligt enligt mig att klämma in "världens största loppis" när vi ändå är i närheten. ^^
"Den största marknaden är "Les Puces de Saint-Ouen" uppe vid Clignancourt. En enorm marknad, som enligt uppgift ska vara den största "loppisen" i världen. Varje veckoslut har man omkring 150 000 besökare. Här säljs allt från packningar till kökskranen och second-hand kläder till verkliga antikvitetsklenoder."
Måste. Besöka. Punkt. Slut. Eller ja, jag kan ju ta upp det med min andra hälft först, men jag tror inte han har något emot det. Och om jag fattat det rätt ligger det inte alls långt ifrån Montmartre där vi tänkte ta en heldag. Då låter det ju väldigt rimligt enligt mig att klämma in "världens största loppis" när vi ändå är i närheten. ^^
Ettårsdagen i Paris.
Det var en kall februarikväll och du "lurade" hem mig på filmkväll. Vi var ute i lillstugan med kaminen tänd. Men det var fortfarande kallt, så vi satt nära varandra i soffan. Stela som pinnar dock, tills vi äntligen började slappna av och vågade luta oss mot varandra. Det var mysigt och läskigt och det pirrade i magen. Ni vet, sådär som det gör när man är nykär. :)
Det är snart ett år sedan dagen då du och jag blev vi. Och ettårsdagen kommer vi att fira i Paris. Flygbiljetterna har vi precis bokat och jag är i extas. Det kommer bli underbart. Jag har aldrig varit i Paris men jag känner att jag kommer älska den staden. Och det finns ingen som jag hellre skulle vilja uppleva Paris med än dig. Le tour eiffel, Notre dame och Montmartre ligger högt upp på listan av saker vi vill besöka. Vi kommer vara där i fyra dagar så vi får försöka tänka ut vad vi allra helst vill se. Jag längtar så.
Det är snart ett år sedan dagen då du och jag blev vi. Och ettårsdagen kommer vi att fira i Paris. Flygbiljetterna har vi precis bokat och jag är i extas. Det kommer bli underbart. Jag har aldrig varit i Paris men jag känner att jag kommer älska den staden. Och det finns ingen som jag hellre skulle vilja uppleva Paris med än dig. Le tour eiffel, Notre dame och Montmartre ligger högt upp på listan av saker vi vill besöka. Vi kommer vara där i fyra dagar så vi får försöka tänka ut vad vi allra helst vill se. Jag längtar så.
Att "baka" ett värmeljus
Jag fick lite pysselinspiration när jag var på Hela människan idag. Hade tänkt mig att jag skulle köpa gamla kakformar till att pyssa lite med, hittade nämligen på detta tips för några dagar sen, hur man snabbt och superenkelt gör sina egna värmeljus. Sen hittade jag de små, tjusiga glasunderläggen som ser ut som pyttesmå brickor och jag tänkte att man kanske kunde ställa värmeljusen på dem. Sagt och gjort.
Fint va? :)
Fint va? :)
Mellandagsrea på second-hand!
50% på rubbet på Hela människan i Sala får man ju inte missa, självklart knallade jag dit för att fynda lite grann. För sammanlagt 33 riksdaler fick jag allt detta:
Två pyttesmå, söta skedar, fem kronor för paret.
Dom får bo i vår sockerskål som jag by the way fick för en tia förut på Röda korset i Sala.
Fick även denna fina julgransprydnad för en femma.
Sex stycken små glasunderlägg (tror jag det är i alla fall) fick jag för omkring 8 kronor. Dessa har jag lite pysselplaner för.
Gamla kakformar, sex stycken för 15 spänn.
Två pyttesmå, söta skedar, fem kronor för paret.
Dom får bo i vår sockerskål som jag by the way fick för en tia förut på Röda korset i Sala.
Fick även denna fina julgransprydnad för en femma.
Sex stycken små glasunderlägg (tror jag det är i alla fall) fick jag för omkring 8 kronor. Dessa har jag lite pysselplaner för.
Gamla kakformar, sex stycken för 15 spänn.
