Min stensamling.

Jag vet inte om jag har berättat så mycket om mitt geologiska intresse här men hur som helst tänkte jag ta och presentera min stolta stensamling. Förra helgen köpte vi nämligen ett glasskåp där mina stenar (och andra prydnader) kunde flytta in. Och nu när jag tar kort på allting för att testa min nya kamera tänkte jag att jag kunde fota samlingen.

Jag kommer inte ihåg exakt hur gammal jag var när jag började samla på mig stenar. Jag har alltid tyckt om att plocka snäckor och stenar på stranden. Jag kan även minnas att mina jackfickor kunde vara fulla av små vita, glittrande stenar som jag kanske hade hittat på vägen hem från bussen eller så. En vacker sten var som en liten skatt för mig. Dock måste jag erkänna att man fortfarande ofta kan hitta stenar i mina jackfickor, speciellt efter ett besök nära stranden där det ofta finns fina släta, naturligt vattenslipade stenar. Även om jag har varit ute och knatat hemma på gården i Lungbo längs våran bäck, där har det nämligen förr i tiden legat en gammal hytta. Det finns ingen hyttruin kvar utan det enda som skvallar om att den funnits där är de ljusblåa fina Slaggstenarna, eller Bergslagsstenarna som de även kallas som man kan hitta lite här och var hemma. Bergslagsstenen är en restprodukt som bildades vid järnframställningen i Bergslagen under 1700 och 1800-talen.

Men om jag skulle gissa så tror jag nog att de äldsta stenarna som jag har kvar nu i samlingen är omkring tio år gamla (alltså införskaffade för tio år sedan, jag har fossiler som är flera tusen år gamla också ;)).







Dessa små stenar är de äldsta i mitt skåp. Jag kommer inte ihåg var jag köpte dem men jag kommer ihåg att de låg i en svart sammetspåse och jag brukade ta upp och titta och känna på dem när jag ville se något vackert. Det var mina skatter. Den gröna är en Malakit, den guldiga Pyirit och den brunrandiga är ett Tigeröga.


Här har vi en stor Bergslagssten som jag hittat på vår gård. Den är så stor att jag precis kan knyta min näve om den. Dessa stenar ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag alltid har gått och plockat "blåsten" hemma, nere vid våran bäck. Jag vill väldigt gärna lära mig att slipa Bergslagssten och tillverka smycken av dem.


Här har vi också en sten som jag själv hittat. För tillfället kommer jag inte ihåg namnet på stenen, men jag tog med den till Sten- och mineralmässan i Västerås ett år och fick svar på det, jag har det nedskrivet någonstans men vet inte var.


Detta är en lavasten från vulkanen Mount Meru vid Arusha i Tanzania. Den plockade jag när jag och min klass var där och åt picknick vid foten av berget uder vår fältstudieresa i Tanzania.


Måste bara visa denna mysiga bild från picknicken när jag hittade lavastenen. Jag och min klass ligger och gosar i en klump.


Här har vi en av mina köpta favoriter. En oslipad selenit. Den är liksom uppbygd av små kristallfibrer och man tar i den kan det lätt lossna små fiberbitar och man kan råka få en liten stensticka i fingret.


Kalcit från Sala Silvergruva. Den köpte jag för något år sedan på Sten- och mineralmässan i Västerås.


Till vänster har vi en slipad kvartsblandad blodstensmalm, vilket är Västmanlands landskapssten. Till höger har vi en oslipad variant som jag själv lyckades "artbestämma" och så tog jag med den till stenmässan och fick bekräftat att jag hade rätt. Stolt tjej.


En annan av mina köpta favoriter. Den ser mycket häftigare i i verkligheten, om jag hade ett macro-objektiv till kameran hade jag kanske kunnat få med de läckra detaljerna men jag får nog vänta lite med att köpa ett till objektiv. Jag glömmer alltid bort vad detta är men har en fusklapp som säger mig att det är Baryt/Cerussitkristaller från Mibladen i Marocko.


Så har vi mitt fina träd med trumlade bergslagsstenar som jag fick i födelsedagspresent från min älskling. :)


Många av mina stenar i samligen har sin egen lilla historia och här var några smakprov på en del favoriter som jag har. Och detta var bara en liten del av min samling. Jag har ett par lådor med stenar som jag själv plockat som ligger ute i Gamla stugan i Lungbo. Men alla får tyvärr inte plats att visas upp.

RSS 2.0