Dajmis nya sovplatser

Vill ju skämma bort vår kära kissekatt med många olika varierande sov- och mysplatser så jag klickade hem ett par nya "sängar" åt honom för några veckor sedan. Han fattade snabbt att de var till honom och nu använder han dem flitigt.
 
Tyckte synd om honom som inte hade någon riktig utkiksplats vid något fönster så hittade jag denna bräda iklädd i gosigt, mjukt tyg som man fäster fast i fönsterbrädan. Mycket populär för en herre som gillar att ha uppsikt.
 
Men bäst är sängen man hakar fast på elementet. Det är nya favvisplatsen i sovrummet när han inte orkar ligga och trängas bland våra fötter. Ni ser vilken bjässe till misse vi har, det där var den absolut största elementsängen jag hittade och han får med nöd och näppe plats när han brer ut sig sådär.
 
Här blir det riktigt varmt och gosigt. ^^

Kattuppdatering!

Här kommer en liten uppföljning om vår nya lurviga kompis här hemma. Blue Diamond var som sagt det officiella namnet på papprena, vilket då är lite jobbigt att säga. Till en början kallade jag honom Diamond men det kändes knasigt, så kom jag på att en förkortning av det kan bli Dajm. Så, kära vänner, denna håriga krabat kommer hädanefter att benämnas som Dajm, eller Dajmis. ^^
 
Så hur har det gått för Dajm här hemma hos oss? Över förväntan kan jag säga! I skrivande stund ligger han på min skrivbordsstol bredvid Jocke som sitter och spelar. Han har nu varit här i en vecka och två dagar och jag tycker det verkar som att han känner sig i princip helt hemmastadd här nu. Han jamar inte på långa vägar så mycket som han gjorde de första dagarna och han tillbringar inte heller största delen av sin tid under vår soffa, vilket fortfarande är en favoritplats men han ligger mycket mer hos oss nu. Nätterna tillbringar han vid mina fötter och om jag råkar sparka lite på honom eller röra för mycket på mina tossingar så blir mina fötter halvt slaktade. Tidigare i eftermiddags så råkade vi alla tre somna i soffan, jag lutandes mot Jocke och med Dajmis på min mage, det var mysigare än mysigast. :)
 
Det enda han fortfarande är lite vaksam över är balkongen. Han har inte fått gå ut så mycket där än så länge för vi har inte hunnit kattsäkra den helt än. Vi har satt upp en omgång med hönsnät som går ungefär 60 cm ovanför räcket men vi ska sätta upp en till så det blir heltäckande innan vi vågar låta honom gå ut där helt utan uppsikt. Nyfiken på balkongen är han såklart och han har varit ut korta vändor innan det blir för otäckt. Men när han väl vant sig tror jag han kommer sitta mycket där ute. I övrigt har han inte visat några tecken på att han saknar att kunna vistas mer utomhus så vi hoppas att balkongen ska räcka för att täcka det behovet. Ragdolls har ju inte alls det behovet av att få vistas utomhus som bondkatter har.
 
Sötbollen
 
Att ligga på rygg och bresa med benen är det absolut skönaste sättet att ligga på tycker Dajmis.

Nya familjemedlemmen






Igårkväll hämtade vi honom, vår fina blåögda kissekatt. Han jamade sig igenom bilfärden hem och när han blev utsläppt i vardagsrummet såg han genast sin tillflykt under soffan. Där låg han och tryckte i en halvtimme ungefär innan jag lyckades locka fram honom. Då gjorde han en snabbvisit i alla rum, krafsade lite i lådan och sen såg han att man kunde gömma sig lika bra under sängen. Där bestämde han sig för att stanna ett tag.

Jag och Jocke passade på att äta middag, det blev lite plockmat med bland annat räkor (måste ju såklart skämma bort katten och fjäska med räkor första kvällen). Lockbetet fungerade utomordentligt vill jag lova, när han fick nys om räkorna i köket vågade han sig fram och det dröjde inte länge innan han började springa runt och utforska allt som gick att utforska. Sedan började han förstå att vi inte var farliga och då blev han megagosig, när vi räckte fram en god korvbit åt honom kliade han sig mot korven istället för att smaska i sig den. När vi tittade på film på kvällen skulle han gosa massor och jag dog lite grann av glädje när han lade sig till rätta på min mage. :)

Denna kisse är mycket pratglad vill jag lova, han pratade med oss hela kvällen igår och vi fick även erfara det klockan fem i morse då han hade bestämt sig för att han ville ha mat och gos. När han fått det lugnade han ner sig efter ett tag och vi kunde sova lite till men sedan fick det vara nog vid halv elva, då skulle vi upp minsann.

Nu ligger han under soffan och är tyst för stunden men så fort man går någonstans så ska han springa mitt framför fötterna och mjaua massor. Men det här blir nog bra så fort han vant sig tror jag. :) Ni kanske undrar vad han heter i och med att jag inte nämnt det någonstans under denna milslånga utläggning om hans första dygn hos oss. Faktum är att vi inte riktigt bestämt oss vad vi ska kalla honom, på papprena står det att han heter S*Sheroona's Blue Diamond men ägarna innan oss kallade honom Ragge. Jag är inte överförtjust vid fancy namn som Blue Diamond, vem orkar kalla katten det? Men Ragge är ju så fantasilöst, en Ragdoll som heter Ragge liksom. Men just nu kallar jag honom Ragge eller Blåis. =P

Detta får räcka så länge men ni behöver knappast oroa er för att inte få följa den Blå Diamanten, tvärt om, risken finns att det kommer bli mycket katt här i bloggen. ^^

Missarna :)

Sitter hemma i Lungbo just nu och har precis terroriserat kattorna med nya kameran. Testar mig fram med lite olika inställningar, jag är ju inte så hajj på kameran ännu. Men några fina bilder blev det tycker jag. Fick muta Raja med mjölkgodisar och torkad fisk och Pelle ville bara peta på kameran, Findus tittade snällt på mig till en början när jag pratade med honom, för att sedan ignorera mig när han tröttnade.



Knasen Findus


Söt misse


Nu iggar han mig för fullt


Grabbarna Bus


Stolle-Pär ville hälsa på kameran


Eller kanske peta lite grann


En liten Raja som kikar fram under köksbordet




Tjusiga damen kan sitta fint.

Saknar kattgos!

Det jag saknar allra mest nu när jag flyttat hemifrån är mina små håriga lurvtussar, mina gosiga missar. Det är galet vad jag saknar dom. Därför kommer nu en liten bildbomb på dom små charmiga liven. Tror inte jag har "presenterat" dem här heller så det får jag ta och göra också. :)



Först ut kommer denna eleganta donna, Raja. Den äldsta, klokaste? Inte minst stoltaste damen. Busig och gosig när hon själv vill. Fräser så fort grabbarna kommer i närheten. På sommrarna brukar hon ta semester från våra dryga pojkspolingar till katter och knalla iväg och boa i grannens lada ett par veckor i taget. På vintern däremot sätter hon knappt tassarna utanför dörren.


Att gömma sig under mattor och täcken är väldigt mysigt. Kan vara farligt dock när man är en liten kissekatt som kanske inte alltid syns så bra.


Bus på gång. :)


Så har vi min lilla katten Findus. :) Gosigast i världen men också räddast. Det farligaste som finns är prassliga kassar och främlingar. Bäst tycker han om att dricka vatten ur ett vanligt dricksglas när min lillasyster vickar på glaset åt honom så han kommer åt. En redig bonnakatt är han i alla fall, mästare på att fånga råttor och tyvärr (enligt mig) även ekorrar.


Findus brukar vara ett väldigt tacksamt motiv för kameran. :)


Min lilla knas.


Och så har vi tjocka lilla Pär, eller Pelle som han egentligen heter. ;) Också ett praktexemplar av bondkatt. Han äälskar att gosa men vill inte komma för nära så han står en meter bort och vill att man ska sträcka sig och klia honom ööööverallt. Och så dregglar han när han blir gosad, det bara droppar om käften. Luktar inte jättegott om hans saliv men det är lite gulligt.


Han fick bli klädd i färgglada snören, på min födelsedag för ett par år sedan tror jag bestämt.


Duktig kissemiss!

Findus var jätteduktig. Lite jamig i bilen, men han var ju livrädd stackarn. Veterinären tyckte såret såg bra ut. Det hade läkt ihop för fort och det var en infektion under huden så hon sa att det bara var bra att såret öppnat upp sig så det kunde läka innifrån eller vad man ska säga. Vi ska fortsätta hålla såret öppet tills infektionen är borta, detta genom att spruta in streptocillin (flytande penicillin) i såret och under huden. Usch det såg otäckt ut när hon sköt upp sprutgrejjen ett par cm in under huden. Och samma sak ska jag göra ikväll. Stackars missen min, men tror inte han har lika ont längre. Han har inga problem att ligga på den sidan såret är på och det är ju positivt även om jag kan tycka det är mindre bra att han ligger på den sidan utomhus bland massa smuts. >.<



En nyfiken katten Findus

Stackars liten Findus :(

I morrn bär det av till veterinären för TREDJE gången denna sommar med min stackars kissekatt. Första gången hade han blivit solbränd om öronen och dom var halvt skinnflådda (fast vi trodde han kanske fått skabb). Förra veckan fick han åka dit för han blivit biten (troligtvis av en annan katt, Pelle är du den skyldige?) och såren var djupa och varade massor. Så fick han penicilin och det blev bättre. Idag har såren gått upp och blivit både större och värre. Man ser senorna och musklerna under huden och det rinner var. :( Hoppas han blir bra snart, lilla kraken.



Jag och min Findus^^

RSS 2.0